Efter vi skrev sist så har Hampus kommit ur respiratorn och det har fungerat jättebra med andningen, även om han behövde lite extra syrgas. Fredagen den 27 mars var läget så pass stabilt att han kunde transporteras till Huddinge sjukhus. Äntligen var vi ”hemma” på B78 igen...  ;-)

Efter ungefär en vecka på B78 så klarade han sig utan extra syrgas. Det var främst på nätterna som han syresättning sjönk. Han har haft mycket problem med magen till följd av all morfin och övriga lugnande mediciner. Det faktum att han inte rörde något mer än händerna gjorde det ännu svårare att få tarmarna att komma igång.

För ungefär två veckor blev Hampus ljumsk-CVK (den enda infarten han då hade) av misstag utdragen när vi tog hans morgonvikt. Där stod vi utan infart! Eftersom man måste trappa ut alla lugnande mediciner väldigt sakta, för att förhindra abstinenssymtom, blev läget ännu mer kritiskt. Hela förmiddagen försökte sjuksköterskorna förgäves sätta en ny infart. Till slut återstod endast ett alternativ, nämligen operation. P g a flera akutoperationer på andra patienter så kom inte Hampus ner till operation förrän klockan var närmare halv tolv på natten. Själva operationen gick bra (de satte en stick-CVK i halsen) men klockan var nästan fyra på natten innan vi var tillbaka på avdelningen och kunde få lite sömn.

Hampus blev utan mediciner (samt vätska och mat) under nästan ett helt dygn till följd av detta. Som en direkt konsekvens av detta fick Hampus en del abstinenssymtom under ett par dygn. Han hallucinerade och såg saker som inte fanns där och han sov inte på drygt två dygn. Plötsligt kunde hans puls bli skyhög och han började skälla ut en tom vägg med höjd näve. Det var riktigt otäckt att se!

Hampus blir lite starkare för varje dag och igår blev vi äntligen utskrivna från sjukhuset! Jiipiiee!

Det är återigen väldigt mycket mediciner att hålla reda på här hemma. Första natten hemma gav vi Hampus mediciner vid följande tider, kl 18, 19, 20, 21, 23, 24, 02, 03, 05 och 06. Inte mycket tid över för sömn med andra ord. Nu har vi dock lyckats ”trycka ihop” detta schema något.

Kortisondosen är återigen hög, så nu är vårt lilla kortisonmonster tillbaka. Enda stunden när Hampus är lugn är när han får sitta och äta. Men, men, vi får i alla fall vara hemma som en ”vanlig” familj :-)