Det har varit en kämpig vecka för Hampus. Han har haft ont i magen hela veckan och har därför tvingats att fasta sedan i lördags. Istället får han näring och vätska intravenöst.

I början av veckan hade han även rejält högt CRP återigen, varför de ökat kortisonmängden och fortsatt med antibiotikan. Hampus har varit kortisondeprimerad vilket inte är något roligt att kombinera med ständigt återkommande magknip. De senaste tre nätterna har vi även varit tvungna att ge honom morfin för att han ska kunna komma till ro och få några timmars sömn.

Igår fick han alltså OKT3 (den starka medicinen som har till uppgift att ta död på kroppens T-celler) inför tisdagens påfyllning av donatorlymfocyter. Innan han fick denna medicin fick han kortison, Tavegyl samt Alvedeon i preventivt syfte. De kontrollerade även att syrgasen fungerade samt att det fanns adrenalin tillgängligt. Snacka om att man blev orolig bara av att se alla dessa förberedelser…. När medicinen gavs var det 5 stycken personer i rummet och innan sjuksköterskan sprutade in OKT3 igenom CVK:n kollade hon med de övriga så att alla var beredda.

Tack och lov kom det inte någon akut reaktion och efter ca 10 minuter började alla andas ut. De fortsatte med täta kontroller (blodtryck, syresättning etc) de första sex timmarna. Men det enda som hände var att blodtrycket ökade marginellt. SKÖNT!

Idag har Hampus varit jättetrött och endast orkat vara vaken i ca 4 timmar, men han har ju mycket sömn att ta igen. De har även börjat ge lite mat via sonden. I början fick han inte mer än 3 ml i timmen men ny har de ökat till 10 ml i timmen. Om magen verkar reagera bra på detta kan han få äta någon mild fruktpuré.

Han kommer att få morfin lite mer regelbundet för att han skall slippa att ha så ont i magen. Det har även skickats en remiss för att gör en gastroskopi och koloskopi i början på nästa vecka. De vill undersöka om magsmärtorna är GVH-relaterade eller om det beror på något annat.