Återigen har det gått en vecka som innehållit både med- och motgångar.

I måndags åkte Susanne till sjukhuset med Hampus precis som vanligt. Hampus var ännu inte utskriven utan hade bara haft nattpermission. Han blev heller inte utskriven på måndagen utan de ville att vi skulle komma in även på tisdagen för att få den avslutande dosen med antibiotika. Så på tisdagen blev vi äntligen utskrivna igen.

Natten till tisdag så sov Hampus en hel natt och vaknade inte förrän vid kl 07.00 på morgonen. Gissa om vi var chockade? Även nästkommande två nätter sov han utan att vakna en endaste gång. Sååååå himla skönt! Det var faktiskt första gången sedan Hampus föddes som både jag och Susanne fick sova tre nätter i sträck utan att behöva gå upp och ta hand om Hampus.

Natten mot fredag så började det köra i hans magen igen, så då var vi tillbaka till vardagen (att behöva gå upp flera gånger varje natt för att trösta Hampus och byta bajsblöjor).

På lördag förmiddag så ringde de från avbytarpoolen och undrade om vi ville ha avlastning mellan kl 14.00 och 18.00. Vi blev nästan lite stressade, för vi visste inte riktigt vad vi skulle hitta på nu när vi äntligen skulle få chansen att komma iväg en stund bara Susanne och jag. Vi bestämde oss för att åka och hälsa på Vigor och hans familj. Vi satt hemma hos dem ett par timmar och fikade och pratade. Det var skönt samtidigt som det var en obehaglig känsla. Vi hade ju trots allt lämnat Hampus hemma med en för oss nästan helt främmande människa.

När klockan närmade sig 17 på lördagkvällen så ringde avlösaren och sa att Hampus började bli otröstlig. Så vi gav oss genast hem och han blev så glad när vi steg in genom ytterdörren.

På natten mot söndag fick vi reda på varför han varit kinkig på lördagkvällen. Han vaknade nämligen kl 05.30 och hade över 40 grader i feber. Så det var bara att slänga sig iväg till sjukhuset igen.

Så idag har de tagit en himla massa prover återigen samt börjat med antibiotika igen. Det känns jobbigt att de inte kan finna orsaken till dessa täta febertoppar.

På torsdag skall Hampus få den där starka medicinen (OKT3) inför måndagens påfyllning av lymfocyter. Hoppas han hinner bli bra till dess så vi slipper att skjuta detta på framtiden. NU MÅSTE ALLT BÖRJA VÄNDA FÖR HAMPUS!