Även denna natt blev orolig (dock kräktes han inte någon mer gång). Hampus vaknade med jämna mellanrum och hade ont och var ledsen. Han fick morfin tre gånger under natten för att kunna få lite sömn.

Till frukost fick han i sig 1,5 dl filmjölk men i övrigt har han inte velat äta eller dricka någonting på hela dagen. Vore skönt att slippa ge honom sondmat hela tiden. Att det fungerar med mat- och dryckintaget är även en förutsättning för att vi skall få komma hem så småningom.

Blodvärdena hade gått ner ytterligare och eftersom HB-värdet understeg 80 (det var 76) fick Hampus sin första blodtransfusion på förmiddagen (i stort sett alla som genomgår en BMT är tvungna att få blodtransfusion). Blodet är strålat för att det ej skall innehålla några vita blodkroppar eller trombocyter.

På kvällen var Hampus ute och åkte motorcykel i över en halvtimme. Han tyckte att det var jätteroligt precis som vanligt. När vi kom tillbaka upptäckte vi att Hampus var röd på benen, vilket skulle kunna vara tecken på GVH (ser ut ungefär som om man har bränt sig i solen). De kallade upp vår ordinarie läkare (hon var ändå i huset) för att kolla på Hampus. Hon trodde de var GVH-betonade (kan vara svårt att urskilja från reaktioner från vissa läkemedel) och satte in kortison. Låter man GVH vara kan de börja påverka tarmarna, vilket ibland kan innebära mer bestående problem (och det vill vi inte riskera!!).

Läkaren sa även att man i fredags hade fått reda på att Hampus har ett virus i blodet. Det är ett virus som är relativt vanligt att få efter en transplantation. Det är fortfarande så låga nivåer av viruset att man ej behandlar det, dock bevakas värdena kontinuerligt. Viruset skulle kunna ge upphov till magproblem, urinvägsinfektioner etc. om det växer till sig.

Nu skall vi försöka få lite sömn om vi kan. Hampus fick ju precis kortison vilket gör att man kan bli lite ”speedad”. Tur att det är friidrott på TV inatt :-)