Hampus Buhr © 2007     

 

 Hampus    Vad är Hurlers?   Innan diagnos  Bilder  Dagbok  Länkar  Gästbok

Fredag 24 augusti - Äntligen Take! 

Imorse fick vi reda på att Hampus fick sin Take igår (exakt 20 dagar efter BMT). Jippiiieee! *gör vågen*

 

Natten har varit den värsta sedan vi kom till sjukhuset. Stackars Susanne har inte sovit alltför många minuter inatt. Hampus har varit orolig och haft ont (var tvungen att få extra morfin). Han har inte kunnat ligga still i sängen utan har konstant vänt sig och rullat runt. Det är inte så bra när man har en massa slangar kopplade till sig. Han trasslade in sig flera gånger (fick till och med en slang kring halsen) vilket gjorde att Susanne inte riktigt vågade somna till….

 

Hampus lyckades även att dra ut sonden ur näsan. Så på förmiddagen var det bara att sätta sonden ytterligare en gång eftersom han inte klarar av att äta och dricka tillräckligt själv. Hoppas att denna får sitta kvar så länge han behöver sond. Tredje gången gillt!?

 

När resultatet av morgonens blodprover kom var det läge för ett glädjetjut. Blodvärdena hade ökat ytterligare från igår och en Take var således ett faktum. Så nu är vi inte längre isolerade, vilket känns både skönt och konstigt. Vi har vant oss vid hur saker och ting skall vara, men nu är det bara att vänja om sig. Hampus får komma ut när han vill, vi behöver inga springrockar när vi lämnar rummet, vi kan ha båda slussdörrarna öppna samtidigt, vi kan öppna fönstren i rummet etc.

 

Efter att morgonrutinerna var avklarade så kom Hampus specialpedagog på besök. Gissa om han blev glad! Hampus tycker verkligen så bra om Karina. Hon var kvar här enda fram till lunch och lekte med Hampus och lärde oss en hel del nya tecken (nu gäller det bara att komma ihåg åtminstone hälften). Hon hade även med sig kursprogram inför höstens alla teckenspråkskursen. Vi skall försöka gå på ett par stycken eftersom Hampus kommer vara beroende av ett visst teckenstöd.

 

 

Karina och Hampus sitter och målar.

 

Vi pratade en bra stund med vår läkare och hon sa att det var väldigt positivt att Hampus reagerat så bra på Neupogenet. Eftersom Värdena kunde öka så snabbt borde det inte vara något problem med produktionen av nya celler. Det troliga är även att det är relativt stor andel celler med donatorns ursprung, annars både ökningen av blodvärdena varit mer måttlig (svar på chimerismen får vi dock först i början på nästa vecka). Det är inte omöjligt att värdena kommer att sjunka något de närmaste dagarna eftersom de ”höga” värden vi ser nu är en följd av den medicin han fått. Det var skönt att prata med vår läkare, och vi vågade glädjas mer efter samtalet.

 

Vi bestämde även att morfinpumpen skulle kopplas bort helt och hållet. Eftersom slemhinnorna är det första som de vita blodkropparna reparerar börjar han med all sannolikhet få allt mindre ont i halsen. Om vi skulle behålla morfinet i detta läge skulle det kunna skapa ett visst ”beroende” och även kommande abstinensbesvär. Märker vi att han får ont så kommer vi istället att ge enstaka morfindoser.

 

På eftermiddagen tog vi en lång promenad. Det var härligt att komma ut mitt på dagen tillsammans med hela familjen utan att ha med sig morfinpumpar etc. När vi kom tillbaka från promenaden var Hampus så pigg att han ville ut och gå med sin rullator ute i korridoren. Han nästan sprang fram :-)  Skönt att se honom så pigg!

 

  

 

Även om det återstår en väldigt lång resa så kommer nog alla att somna med ett leende på läpparna ikväll.

 

God natt allesammans!

 

 

Till föregående datum

Till nästa datum