I natt har det inte blivit allt för mycket sömn. Hampus hade lite svårt att komma till ro, antagligen på grund av att han hade ont till följd av att vi minskat morfindosen. Kl 01.00 bestämde vi oss för att ge honom en extra dos morfin bara för att han skulle kunna sova ordenligt. Därefter sov han gott till strax innan klockan fem, när de kom in och tog morgonens blodprover. Då tyckte Hampus att han hade sovit färdigt och låg sedan och jollrade och pratade nöjt i ett par timmar innan pappa orkade masa sig upp.

Morgonduschen är alltid härlig :-)

Hampus verkar ha mindre ont i halsen och han ville äta frukost. Han hade fått i sig 2 dl filmjölk och nästan en halv smörgås när en brödbit plötsligt satte sig på tvären i halsen. Hela frukosten kom upp och inte nog med det utan hela sonden följde med. Skit också! Nu skulle vi bli tvungna att utsätta Hampus för ytterligare en ”sondsättning”.

Den här gången gick det dock bra att sätta sonden redan på första försöket. Men det är tillräckligt för att han skall bli ledsen naturligtvis. Vi kunde nu ge medicinerna som han skulle ha haft på redan morgonen. Som tur var hade jag inte hunnit ge honom dem innan han kräktes (blir mycket svårare att dosera då, eftersom man inte vet hur mycket som redan har hunnit tas upp av kroppen).

Trots att vi strulat med en ny sond så orkade Hampus äta en smörgås och en halv yoghurt till lunch. Det känns så skönt att aptiten är på väg tillbaka.

När vi fick in blodvärdena kunde vi konstatera att det inte var någon förändring. Gårdagens ökning av HB-värdet var nog en felräkning, för idag var värdet nere på samma nivå som det var i förrgår. Så vi får vänta ytterligare på en Take.

Vi pratade för övrigt lite mer ingående med vår läkare om hur en Take verkligen definieras. Per definition inträffar en Take första dagen av en tvådagars period när värdet av de neutrofila vita blodkropparna överstiger 0,2 (alltså samtidigt som isoleringen hävs). Blev det snurrigt? Alltså om värdet på de neutrofila vita blodkropparna imorgon överstiger 0,2 kan det innebära en Take, men vi måste invänta ytterligare en dag för att konstatera att värdet fortfarande ligger över 0,2 (för att försäkra sig om att det ej är ett mätfel i laboratoriet).

Vid kl 18.00 började märkas att Hampus hade ont igen, så vi var tvungna att ge honom en extra dos med morfin. Vi bestämde även att vi skulle dubbla hastigheten (fortfarande bara hälften av vad det varit tidigare) på morfindroppet. Det är viktigt att han kan sova bra för att orka kämpa på så tappert som han gjort hittills.

Hampus hade lite svårt att komma till ro när han skulle sova för natten, inte för att han verkade ha ont utan för att det verkade som han hade ”pirr i kroppen”. Han låg och pratade, sparkade och skrattade ända fram till kl 22.00, då han äntligen somnade. Läkarna har tidigare sagt att många upplever just detta ”pirr i kroppen” i samband med att den nya benmärgen tar fäste, så det är bara att hoppas att så är fallet.

Nu hoppas vi att lillgubben får en bra natt!