Idag har det börjat märkas på Hampus att han får starka mediciner. Natten var bra och han vaknade inte till ordentligt innan klockan var närmare åtta. Han vaknade med 38,1 i feber (vid kl 23.00 igår kväll låg tempen på 36,8).

Hampus fick de ”vanliga” morgonmedicinerna samt den första dosen av Prograf, ytterligare en immunsuppresiv medicin som han kommer att ha ungefär ett halvår framåt. Det var inga problem för Hampus att svälja alla dessa mediciner. Inhaleringen gick också bra.

När Hampus skulle äta sin morgongröt märktes det att han hade lite ont i halsen. Han gnydde lite efter varje sked, ändå ville ha mer gröt. Den kalla mjölken smakade mycket bra, så jag antar att han hade ont i halsen och att den kalla mjölken svalkade gott. Efter ytterligare några skedar med gröt så fick han upp allting. Då hade det bara gått ungefär tjugo minuter efter att han fått alla mediciner, vilket innebar att läkaren gjorde bedömningen att vi var tvungna att ge alla dessa ytterligare en gång.

Eftersom han mådde så uschligt och verkade ha ont i halsen bestämdes det att vi skulle sätta en sond på honom. Första försöket att sätta sonden misslyckades. Han kräktes upp en himla massa slem och vart helt förtvivlad. Stackars Hampus! Vi fick inhalera honom ytterligare en gång för att vidga luftrören samt att lösa upp ytterligare slem. Därefter gjordes ett nytt försök och denna gång gick det bra.

Här är Hampus med sond samt CVK.

Hampus fick ”morgonmedicinerna” ytterligare en gång (via sonden för att inte reta halsen). Det gick bra och han visade inga tecken på illamående.

Han har varit trött och gnällig hela dagen. Verkar som att alla starka mediciner han fått nu börjar att märkas. Han har inte orkat äta, dricka eller leka. Han har knappt orkat hålla ögonen öppna….. Det är riktigt jobbigt att se att han inte mår bra! Sen är det ju ännu svårare med små barn, eftersom de inte kan säga till om de har ont.

Idag kommer det inte att bli någon motionsrunda med vare sig motorcykel eller rullator. Han har varit uppkopplad till droppställningen ända från kl 9.00 i morse och de sista medicinerna kommer inte att ha gått in förrän kl 23.00. Tror inte att ha skulle ha tillräcklig ork för att motionera ändå.

Susanne mixade ett halvkilo frysta jordgubbar vid kl 14.00. En och en halv timme senare hade Hampus smaskat i sig allting. Då hade han även ätit en halv kanelbulle. Kändes riktigt skönt att se att han inte tappat aptiten helt och hållet. Han fick nog lite välbehövlig energi, för efter det orkade han till och med sitta i barnstolen och ”dansa” lite till sin kära nyckelpiga (en speldosa med en massa olika melodier).

Idag sover Susanne över på sjukhuset och jag skall åka till min bror med familj och få en hemlagad middag. Det är så skönt att ha dem i närheten och att de är så snälla som ställer upp!

Sov gott allihopa, så hörs vi imorgon!