Hampus har sovit oroligt inatt, precis som han alltid brukar göra första natten på sjukhus. Han känner väl att han inte är hemma och att saker och ting är annorlunda.

Vid klockan sju imorse var det dags för morgonens inhalering. Det är aldrig kul, särskilt inte om man har haft en orolig natt och är trött. Efter inhaleringen var det morgongröten som gällde. Gröt är något av det bästa Hampus vet så det var ingen match att få i honom sina två portioner plus ett ägg.  Till frukosten fick han diverse profylaxmediciner (som han intog oralt). Han fick följande mediciner;

-          Bactrim (antibiotika för att minimera risken för bakterieinfektioner)

-          Zyloric (njurskyddande medicin)

-          Diflucan (svampförebyggande medicin för mage och tarmar)

-          Ursofalk (lerverskyddande medicin)

Hampus är jätteduktig på att ta mediciner så det var inga problem att få honom att svälja alla dessa mediciner. Han ville till och med hålla i sprutorna själv :-)

Strax innan klockan elva så var det dags att koppla in det första droppet med cellgifter. Innan droppet kopplades in så fick han en medicin (Kytril), för att motverka illamående och skydda njurarna, som gavs intravenöst. Sen kopplades droppet in. Detta cellgift heter Fludara och är ett av två olika typer av cellgifter som Hampus kommer att få.

Här får jag mina första cellgifter.

Det tog drygt en timme för droppet att gå in i kroppen. Under tiden hann Hampus äta en rejäl portion med laxgryta samt ta en liten tupplur. Han fick dock inte sova ostört så länge som han brukar göra mitt på dagen, eftersom det var dags att koppla bort droppet. Effekten av detta blev att han inte kunde sova vidare trots att han var hur trött som helst, och då blir inte Hampus på sitt allra bästa humör :-)

För att få Hampus på andra tankar så var det bara att ge sig ut med hans motorcykel (en riktig höjdarpresent från farmor och farfar). Han var ute i sjukhusets korridorer och åkte i full fart i över en halvtimme. Det är så kul att åka motorcykel!

Kl 14.00 var det dags att få det andra cellgiftet, Treosulfan. Det tog ungefär två timmar för detta dropp att gå in. USCH, det känns riktigt jobbigt att veta att Hampus får en massa cytostatika in i kroppen och att detta redan har börjat bryta ner hans egna benmärg. Bara tanken gör att det vrider sig i magen av oro!

Hampus måste även se till att dricka massor för att rensa ur kroppen. Det är viktigt för att njurar och lever inte skall ta för mycket skada. Så han har fått fruktdrycker och äppeljuice. Gissa om det smakar gott för en kille som nästa bara druckit vatten och mjölk tidigare. Han svepte i sig två deciliter på typ en minut, problemet är bara att blöjorna inte alltid hänger med i samma tempo….

Framåt kvällen var han ute och kämpade lite med sin lära-gå rullator. Han börjar behärska den allt bättre (styra osv). Det är mycket jobbigare än att åka på motorcykeln, ändå orkar han ungefär 10 minuter i taget. Han är en riktig liten fighter vår Hampus!

Kvällen blev rätt jobbig på grund av att hans förmiddagssömn blev avbruten. Han blev väldigt trött och gnällig. Vid kl 18.30 var det dags för inhalering samt intag av medicinerna Bactrim och Ursofalk. Därefter fick han sin efterlängtade kvällsgröt. Efter två portioner gröt var det bara sängen som gällde.

Susanne åkte hem strax efter klockan sex, så inatt är det min tur att sova på sjukhuset. Vi kommer att köra varannan natt på sjukhuset (om inte läget blir mer kritiskt med Hampus för då sover båda kvar såklart). På detta sätt tror vi att vi kommer att orka med den här perioden bättre.

Jag (Stefan) stod och strök Hampus arm ända tills han somnade och han tittade upp då och då för att kontrollera att jag verkligen stod kvar. Sista gång han tittade upp på mig sken han upp i ett stort leende, sedan somnade han för natten. Hoppas han får behålla den härliga känslan hela natten…..