Natten har varit jättejobbig för Hampus!
Han vaknade upp vid halv elva på kvällen och var törstig så jag gav honom vatten. Han började hosta och vid tolvtiden så hade tempen gått upp till 38,4, så då gav vi honom febernedsättande. Jag gick och bar på honom ett tag och klappade på hans rygg för att få slemmet att släppa. Vid kl 01.00 så Inhalerade jag honom med Pulmicort och Ventoline. Han satt precis blixtstilla och andades in ångorna. Man märkte hur skönt han tyckte att det var. Sen fortsatte jag att bära honom och försöka få slemmet att lossna. Han somnade strax efter 02.00 och sov till 07.00 och började hosta igen.
Stefan gick upp och inhalerade honom och klappade honom på ryggen. Han somnade om vid halv nio efter att hostan släppt och att han hade fått lite frukost. Därefter sov han i två timmar. Sedan orkade han vara vaken en timme innan han somnade om igen efter ytterligare en inhalering. Nu har han inte feber och är pigg men hostan och snuvan har inte försvunnit ännu.
Det känns i alla fall skönt att det är helg. Men när man väl får lite lugn och ro omkring sig så börjar man fundera på allt som händer. Antar att man behöver bearbeta alla saker….
Vissa prover och undersökningar måste man genomlida hur jobbigt det än, både för barnen och föräldrarna. Normalt så hade vi sagt ifrån när hon på vårdcentralen punkterat hans ven i armvecket och åkt in till Huddinge Sjukhus. Men alla avdelningar är stängda förutom B76 (eftervården för transplanterade) och dit får man inte komma in om man har en infektion eftersom det finns många infektionskänsliga barn där. Vi hade kunnat åka till provtagningscentralen på Huddinge Sjukhus men det hade betytt att vi skulle ha fått sitta med andra sjuka patienter som kanske skulle smitta honom med något annat. Men om det blir en nästa gång så tänker jag inte gå till vårdcentralen här i Skogås utan insistera på att vi blir tagna direkt till ett eget rum på Huddinge Sjukhus.
Det känns lite jobbigt att det är så ovisst hur länge man får vara på sjukhuset i samband med benmärgstransplantationen. Man kommer bara att gå och vänta på TAKE (när den nya benmärgen får fäste). Hoppas på att det inte blir några kraftiga infektioner! Man får tydligen räkna med att få mag- och tarminfektioner samt svamp och sår i munnen. Vi har även hört att en del har fått göra flera transplantationer för att benmärgen inte fått tillräckligt bra fäste och då blir man ju kvar ännu längre.
Det kommer att kännas riktigt jobbigt när Hampus tappar allt sitt hår. Egentligen borde det inte spela roll, för det är ju en rent världslig sak. Men det känns som att det kommer att bli så tydligt hur sjuk han verkligen är. Tydligen så svullnar de även upp och får en massa vätska i kroppen.
Karantän innan och efter är jobbigt det också. Både vi och Hampus behöver ju få träffa andra! Hampus tycker verkligen att det är såå kul att träffa andra barn.
Vi hoppas på en bättre natt och en frisk glad liten kille imorgon!
