Idag har vi varit i Eskilstuna på ”Hurlerträff”. Vi var fem familjer, av de totalt sju som finns i Sverige, som träffades och grillade och hade trevligt tillsammans. Det var Elin (det barn som är näst senast med att ha blivit transplanterad) och hennes familj som hade bjudit in till denna träff. De bjöd på jättegod mat ute i deras kanonfina trädgård.
Dagen gick dock alldeles för fort och det kändes inte som man hann prata så mycket med alla som man ville. Det är skönt att kunna ställa frågor som dyker upp till andra personer som varit med om samma sak och som känner igen hur man tänker och reagerar i en sådan här extrem situation. Det var även jättekul att träffa och se de andra barnen med Hurlers. Alla har olika handikapp men till utseendet skulle man kunna tro att de var syskon. Det är helt otroligt!
Vi har fått med oss en massa kraft från denna träff och vi känner även att vi har en massa stöd i dessa familjer. Skönt!
