Hampus Buhr © 2007     

 

 Hampus    Vad är Hurlers?   Innan diagnos  Bilder  Dagbok  Länkar  Gästbok

Tisdag 8 maj - Operation    

Vi gick upp vid femtiden och fixade i ordning oss för att hinna in till sjukhuset till kl 07.00. Eftersom vi hade satt nålen i armvecket igår kväll så slapp vi det bestyret nu på morgonen. Hampus hade fått den första operationstiden, vilket så små barn oftast får, och vi var nere vid operation kl 08.00. Stefan följde med in i operationssalen när de skulle söva honom. Han blev lite ledsen när han var tvungen att lägga sig ned på rygg på själva operationsbritsen men de sövde honom fort. Det är otäckt att se ens barn sövas, eftersom det slutar att andas och lägger huvudet åt sidan. Som vanligt kändes det jättejobbigt att gå därifrån och lämna honom själv i deras händer.

 

 

Så här ser en Port-a-Cath ut! 

 

Vi fick vänta ända till halv tolv innan de ringde till oss från ”uppvaket”. Han var jätteledsen, groggy och ville ha mamma. Det var sååå underbart skönt att vara nära honom igen.

 

Vi såg att de inte hade lämnat kvar nålen i Port-a-Cathen (börjar bli jobbigt att skriva ut detta hela tiden, så hädanefter kallar vi det helt enkelt för ”port”), vilket de alltid brukar göra. Men den här gången så hade de av någon oförklarlig anledning tagit bort den. Vi behöver ju den på torsdag då han skall få sina enzymer. Det är ju inte kul att få emla (sätta bedövningssalva) och sticka om honom två dagar efter operationen då man är riktigt öm. Dessutom vill man ju inte in och greja i ett operationssår så snart.

 

När vi kom upp på avdelningen så bad vi dem kontakta Ylva för att se vad vi skulle göra. Under tiden vi väntade på henne så åt vi lite mat och pratade med Inger Uhlén (Öronläkaren) som berättade att de hade testat hans hörsel under operationen och att den visade mellan 60-70 decibel på öronen. De hade även satt rör i båda öronen då det hade varit mycket vätska bakom trumhinnorna.

 

Ylva kom och tittade på honom och hon var ganska frustrerad att de hade tagit bort nålen från porten. Hon fick även reda på att de inte hade tagit nog med heparin (ett medel som gör att blodet inte koagulerar) för att det skulle hålla sig en vecka. Med andra ord hade man använt för lite heparin och dessutom tagit bort nålen. Mycket starkt jobbat! Det vore inte så kul att operera bort den och operera in en ny bara för att de råkat klanta sig på operation.

 

Ylva tryckte och kände över porten och kunde konstatera att han fortfarande var bedövad. Så vi gick fort ner med honom till B66 och öppnade operationsförbandet något så att vi kunde sätta dit en ny nål. Åter igen så hade Ylva räddat vår dag :-)  Ja, jag vet inte hur vi skulle ha fixat det utan henne. En sak är säkert vår lilla älskling skulle få lida betydligt mer utan henne.

 

Till föregående datum

Till nästa datum